Plock ur ”MUSIK VID HAVET jubileumshistorik 1989-2008” , skriven av Marit Lindqvist

”LITEN FESTIVAL MED STOR MUSIK”

(Västra Nyland 1.7.1990)

”- Här någonstans har jag det, säger Åsa Westerlund och bläddrar fram och tillbaka i sin gästbok från slutet av 1980-talet. Efter en stund hittar hon rätt sida och räcker över boken till mig och jag läser: ”19 mars 1989. På det första mötet om Musik vid havet. Tack för gott kyrkokaffe, Johanna Lindstedt och Birgitta Grönvik”. Bollen var satt i rullning och ett intensivt planeringsarbete inleddes för att på 3 månader få ihop pengar och artister till 4 konserter veckoslutet efter midsommar.

Egentligen hade planerna på en musikfestival legat och grott i Johanna Lindstedt redan en längre tid. Som sommargäst på Stångholmen i Barösund sedan 1980-talet hade Johanna funderat på hur man kunde fylla platser som Wallhalla i Barösund och kyrkan i Fagervik med musik. Under flera somrar hade Johanna jobbat på musikfestspelen i såväl Kuhmo som Nådendal, och hon drömde om att grunda en musikfestival också i västnyländska Ingå. I början av mars slog Johanna en signal till dåvarande kultursekreteraren i Ingå, Birgitta Grönvik, som genast var med på noterna: ”Ja, varför inte? Vi grundar bara!”, löd det spontana svaret.

Johanna Lindstedt och Birgitta Grönvik kontaktade Åsa Westerlund som vid den här tidpunkten var kantor i Ingå församling och också hon insåg vilka förutsättningarna var för att arrangera en fin konsertserie i bygdens kyrkor och konsertsalar. Inom kort kontaktade man Ingå sångförening och ordföranden Bengt-Erik Holmström, som tog på sig ansvaret som arrangör för den första festivalen, med allt vad det innebar av ansökningar om bidrag, bokföring och praktiska arrangemang.

– Egentligen är det märkligt att vi fick ihop en festival på såpass kort tid, säger Åsa, som dock aldrig tvivlade på projektet. Om man har en bra idé, tror på den och jobbar för den så gott man kan, går det säkert bra. Det låter kanske naivt, skrattar Åsa, och tillägger att hon inte var särdeles nervös inför den första konserten. Hon trodde fullt och fast på att allt skulle ordna sig. Johanna Lindstedt minns att hon för sin del hade en hel svärm med fladdrande fjärilar i magen nätterna innan historiens första Musik vid havet- konsert skulle gå av stapeln: – Jag var likblek och vågade knappt andas. Åsa däremot var lugnet självt och intygade att djungeltrumman nog skulle locka folk till konserterna. Och när jag kom till kyrkan fredag kväll såg jag hur folk i stora skaror samlats nedanför Ingå kyrkas klockstapel i väntan på att Pertti Kulkus trumpetsolo skulle ljuda över nejden. Då föll en sten bokstavligen från mitt hjärta och jag vågade tro på att festivalen skulle lyckas! Den första festivalen hölls 30.6–2.7.1989 och de 4 konserterna besöktes av ungefär 800 personer och så gott som alla konserter var utsålda.

Historiens första Musik vid havet-festival överträffade arrangörernas förväntan och mottagandet bland såväl publiken som kritikerna var positiv, vilket sporrade arrangörerna till att fortsätta arbetet och att ytterligare höja ambitionsnivån.”

”Från första början stod det klart att man ville utnyttja de vackra kyrkorna i Ingå kyrkby och Fagervik för konserterna samt ungdomsgården Wallhalla i Barösund. Så småningom utvidgade man konsertrummet till att omfatta också Ingå församlingshem, Taborkyrkan, Degerby kyrka och Snappertuna kyrka, paviljongen på Björkudden och Hembygdsgården, Gammelgården och Kyrkfjärdens skola, för att inte tala om alla konserter man gett på torget eller ute på piren i småbåtshamnen! De första åren besökte man också Ingahemmet och underhöll invånarna på ålderdomshemmet med ett stycke klassisk musik.

Under festivalens tjugo år långa historia har musiken självklart stått i fokus. När den konstnärliga ledningen börjat planera kommande års programutbud har man alltid utgått från musiken och när man bestämt sig för ett visst stycke har man börjat fundera på vem som skulle vara den ultimata artisten för ifrågavarande stycke. För Johanna Lindstedt är musiken en självklar utgångspunkt, även om hon medger att man i vissa fall kan tänka sig att artisten kommer i första hand.

– Visst kan det finnas någon musiker eller artist som spelar eller sjunger så fantastiskt att man skulle ta emot den med öppna armar oberoende av vilket program den skulle ha på repertoaren, som till exempel en Soile Isokoski. Om hon skulle komma skulle jag bara slå ut med armarna och säga ”hördu, sjung vad som helst, precis vad som helst, bara du kommer”!

”Talkogänget bär upp festivalen, säger Åsa Westerlund och konstaterar att man redan från första början lyckades samla ihop en bred skara entusiastiska Ingåbor för att delta i de praktiska arrangemangen.

– För mig var det en hjärtesak att engagera lokala ortsbor med intresse för musik och jag såg det som min uppgift att göra Musik vid havet till en Ingåfestival. Johanna Lindstedt berömmer för sin del Ingåbornas generositet och iver och understryker att en bra laganda är en förutsättning för att man ska lyckas med en festival.”

” Förutom att man haft en del huvudbry med att ordna lämpligt boende för de utländska gästerna har samarbetet löpt smärtfritt och varken Johanna eller Åsa kan dra sig till minnes några kulturkrockar. Det förefaller inte heller som om artisterna ställt alltför höga krav på sin vistelse i Ingå, inga s.k. raiderlistor med detaljerade anvisningar om röda rosor i omklädningsrummet, färsk frukt i sakristian eller champagne i sovrummet? Johanna skrattar och konstaterar att de önskemål som artisterna kommit med varit högst sakliga och inom rimliga gränser. Enligt Åsa har den konstnärliga ledningen haft känsla för att bjuda in musiker som inte primärt varit måna om sin egen ära eller sin egen status, utan som ansett att det viktigaste är att få musicera tillsammans och att det är trevligt att komma till en lugn och lantlig miljö. ”